Den där konversationen i Lejonkungen, mellan Simba och Mofasa, är tänkvärd. Simba frågar vad som händer när man dör: ”När vi dör blir våra kroppar till gräs, och antiloper äter gräs. På så vis hör vi alla ihop i livets stora cirkel”.
På mitt marsvins grav har det börjat växa en rosenbuske, den har spridit sig från rabatten intill. Min lille Puff blev en rosa ros. Det är fint att tänka på. Egentligen är liv som energi, den kan aldrig förstöras utan ändrar bara form. Humlorna och bina polinerar Puff-rosorna, och använder Puff-pollen för att polinera andra blommor. I och med fotosyntesen släpper rosorna ut syre som vi människor och djur använder i vår cellandning, och så andas vi ut koldioxid så att Puff-rosen kan leva och ge oss mer syre. Små insekter och larver äter på Puff-rosen, och fåglarna och spindlarna (usch) äter insekter och larver, osv osv.
”Vi hör alla ihop i livets stora cirkel” är bland det mest kloka som har sagts på film. Särskilt i en tecknad film.
Min vän kommer egentligen aldrig att försvinna från jorden, utan går in i livets stora cirkel. Det är trösterikt.