En anatomisk studie i tvärsnittsrött

Part one: Death Rate

Click click on pictures for fatty ones!

Tog mig friheten att skriva vad bilderna föreställer och lite om det, jag vet inte om det syns vad sakerna är för något, hehe. Så nu blev det ju som en jäkla anatomilektion när jag egentligen bara skulle showa off mina alster.

Vänster: klaffar och kranskärl. Höger: schematisk bild av hjärtat med tillförande och avförande kärl. Den smidiga blodkroppsbildningen lyser igenom från sidan under!

heart5

Hjärtats retledningssystem (typ elektriska ledningar som leder ut pyttesmå elchocker från olika punkter i hjärtat, vilket får det att slå.)

heart6

Blodkroppsbildning (hematopoes). Orkade inte skriva vad alla små blodkroppar heter. Monocyter, basofila granulocyter blablabla

blood-bonemarrow

Njure som det rinner uriiin ur, oh yeah!

kidney

*

Schematisk bild av nefron. De sitter i njurpyramiderna (trekantiga bruna sakerna på njurbilden ovan. Jag ritade bara fyra stycken, sedan tog njuren slut). Du har en miljon nefron i varje njure, de är som mininjurar och varje en producerar en liten mängd urin. Coolt!

kidney-collage

(En hjärna på andra pappret lyser visst igenom). Närbild på översta delen av nefronet, vriden cirka 180 grader. Här har vi då glomerulär filtration. Första steget i urinbildningen. Proteinfri plasma filtreras från blodbanan till urinvägen, närmare bestämt till Bowmans kapsel (det är olika tryck i blodbanan och urinvägen, och då blir det så vackert att endast blodplasman hittar in i urinvägen, medan de stora proteinmolekylerna stannar kvar. Det kallas osmos).

Bowmans kapsel är i alla fall den böjda delen på den gula saken som ser ut som en tång. Resten är historia.

– End of part one –

Törnrosa

Jag har kommit in i en period där jag sover minst tolv timmar om dygnet. Hela dagarna längtar jag tills kvällen då jag får ta mina Zeldox-kapslar, och långsamt grumlar de mitt sinne på ett mycket behagligt sätt tills jag faller i sömn. Antar att min kropp är helt utmattad efter en lång period med dåligt med sömn, men jag använder också sömnen som flykt. Det är spännande att sova, jag drömmer alltid intressanta drömmar. Jag kommer inte ihåg så många av dem, men när jag vaknar så har jag något slags känsla med mig från drömmarna. Tur för mig att det är väldigt sällan som jag drömmer mardrömmar.

Den värsta mardrömmen som jag någonsin har haft handlade om att jag upptäckte att Flopsy Kanin hade ätit upp marsvinet Julius Roots fötter! Det var bara små såriga stumpar kvar och så var vi tvungna att bestämma om vi skulle avliva henne eller ej, men jag vaknade av att jag skrek innan vi hade bestämt oss. Huu!

Den näst värsta mardrömmen var när jag åkte runt på en flotte i ett oändligt hav av lava och ur lavan stack det upp en massa människohänder, och det flöt huvuden och avslitna ben och allt möjligt i lavan…

Jag utnyttjar de sista veckorna av jullovet så mycket som jag kan. Har börjar virka igen, den här gången ger jag mig på amigurami, det har jag inte gjort förut. (För er som inte vet vad amigurami är så är det pyttesmå gosedjur, man kan också virka typ frukter, eller muffins och sånt. Bara det är smått!) Jag tänker utmana mig själv till att göra det så smått som det bara går. Typ en kanin som är en centimeter hög, hehe. Kaninen på fotot är den första amiguramin som jag någonsin har gjort, och den är sju centimeter hög. (Den andra är en pingvin, vet inte om det blev så likt…)

amigurami

 

 

Kasta inte pil i din kuvös

enmorkraddmanniska

Tjoho världen! Idag är jag minsann på glatt humör, trots en vaknatt. Kanske är bara vetskapen om att jag nu tillåter mig att sova när jag kan, där jag är, uppiggande och lättande. Och så sov jag ju gott i går. Sömn gör susen för humöret!

Julius Root har hållit mig sällskap i natt. Vi hade fruktstund, det var uppskattat. På bilden så slickar hon på mattan för att få i sig de sista dropparna fruktsaft från äpplet.

julius16dec

Jag har också skrivit en hel del på Boken. Det underlättar att jag har fört noggranna dagboksanteckningar sedan jag var nio. Eller ja, då var de väl inte så noggranna men sedan elva års ålder var de detaljerade. Jag har till och med ordagrant skrivit ner delar av samtal med människor.

Tog och uppgraderade min blogg till Premium också. Hoppsan. En julklapp till mig själv, det brukar jag köpa. Thanks to Premium så fick jag bland annat coola typsnitt. I priset ingick även domännamn, så om ni tittar i adressfältet så står det morkradd.com istället för morkradd.wordpress.com. Fiffigt att ni som går in på min blogg via morkradd.wordpress.com automatiskt omdirigeras till morkradd.com!

Sedan betalade jag en hög med räkningar, pimpade några kuvert (s.k. mailart. Jag använder dem för att skicka saker i till folk i Sendsomething.net.)

mailart4

*

mailart-collage

Till sist så tog jag fram min gamla robot och skruvade isär den. Ska byta batterier, och det är inte bara att öppna något lock och byta, man måste skruva ur tusen små skruvar och dra ut en massa sladdar (men förutseende som jag är så märkte jag alla sladdar med en siffra på maskeringstejp, annars så hade jag aldrig fått dit dem på rätt plats igen). Nästa jul så kanske jag köper en till robotbyggsats. Den jag har nu var himla rolig att skruva ihop.

Nu måste jag få tag på en PC med Windows 7, 32 bitars, så att jag kan installera interface-chippet. Då kan jag styra hela härligheten från datorn, hehe. När jag köpte chippet (för två år sedan, ja ibland är jag lite seg med att komma igång med saker) så hade jag en PC, men inte nu. Typiskt… =/

Bakom den dammiga roboten låg min ”binär”klocka. Förstår inte hur den kan kallas för binär, binära tal är ju bara ettor och nollor och den här har ju en massa andra siffror. Den är digital och just nu är klockan

Hours: 8, 1

Minutes: 16, 8, 1

Det vill säga 9:25, man får lägga ihop siffrorna. Bra klocka ifall man behöver öva på huvudräkning. Frågar någon vad klockan är när den står på

H: 8, 4

M: 32, 16, 8, 2

så kommer inte svaret direkt, hehe. Jag är inte sådär jättebra på huvudräkning, faktiskt.

870

Jag har gjort julkort hela dagen. Det har varit roligt, men nu är jag trött. Min julkortsgömma sålde slut för flera veckor sedan, och nu kom min fader och ville ha, så det var bara att inta skrivbordet och börja klippa och klistra. Inklusive dem till min fader, så har jag sålt trettio julkort i år, bland annat till vänner på Facebook. Det är alltid trevligt att vara eftertraktad! 😉

Skönt att distrahera sig med pyssel för jag mår rent ut sagt uselt. Vet inte vad som är fel, vet inte vad jag känner, varför varför. Det gör bara ont. Mer precis kan jag inte vara. Ontet i själen, ni vet… Detta ständigt beständiga. Är rädd att jag ska tappa kontrollen och göra mig själv illa. Å andra sidan har jag känt den rädslan hur många gånger som helst de senaste två och ett halvt åren, och jag har inte tappat kontrollen även när jag har mått mycket sämre än nu. Så vi kan vara lugna =)

Å andra sidan så är det väl inte så konstigt att jag får sådana tankar. Att skada sig var i många många år mitt sätt att hantera ohanterliga känslor, så de där impulserna kommer liksom automatiskt, även om jag inte skadar mig längre. Jag tror att tillslut så kommer jag inte att få sådana impulser, för de kommer mer och mer sällan. För två år sedan så hade jag impulser mest hela tiden, nu kan det gå flera månader emellan. Ibland får jag dem inte ens när jag mår riktigt dåligt. Det går åt rätt håll. Jag har faktiskt inte skadat mig själv på 870 dagar =) Det har varit en hårsmån ifrån många gånger, men jag har hållit fingrarna i styr.

Bilder på några av julkorten som jag gjorde idag:

julkort3

*

julkort1

*

julkort2

 

 

 

Hoo-hoo-hoo

Hej och hallå. Det blev inget bloggande igår, hoppas att ni inte har saknat mig alltför mycket. Ehm, jag är lite emotionellt instabil. Jobbiga humörsvängningar som jag ständigt måste parera. Det är ju ingen Sämre Period i ordets rätta bemärkelse, men det brukar bli såhär ibland. Senaste gången var i juni, men det går över av sig självt efter ett tag. Det jobbigaste är när jag blir helt vansinnigt arg. Jag vill ha sönder hela huset och sedan mig själv, men jag har nog med självbehärskning för att endast slå näven i väggen några gånger när allt bara rinner över. Det blir så dumt att ställa till med drama och skrika och kasta saker. Konsekvenserna är ju inte så roliga.

Någon ville att jag skulle skriva om vad jag gör på dagarna – jag gör samma saker varje dag så det är ju inte så intressant, men jag ska försöka att skriva om det. Mina dagar består av att ta hand om alla små djur, göra hushållsarbete, läsa lite olika bloggar, lyssna på radiodokumentärer, pyssla med julpyssel och försöka gå en promenad varje dag. Just nu går nästan all min kraft åt att hålla ihop mig själv. När jag får outhärdligt starka känslor så kan jag inte röra mig (om jag är blickstilla så kan jag varken ha sönder saker eller ha ihjäl mig själv) så idag tillbringade jag en bra stund i soffan med att sitta stilla och och stirra tomt framför mig. Det lustiga med det är att jag tillslut inte kan röra mig ens om jag vill, eftersom att jag kommer att förintas om jag rör mig.

Uhm, komplicerat. Nu ska jag beställa kurslitteraturen till religionskursen som börjar i december och sedan plocka i ordning på mitt rum, det ser ut som att en bomb har slagit ner.

Bilder på lite av det som jag har pysslat med de senaste dagarna:

snow-fairy

*

hoo-hoo-hoo

 

 

Gamla MörkräddaMålningar

Tänkte att jag kunde ju visa några av mina gamla målningar. Dessa är gjorda år 2005. Jag målade väldigt mycket när jag var inlagd på BUP, som ett sätt att hantera ångesten istället för att självskada.

(En gång hade jag skadat mig med en av de pysselsaker som jag hade på rummet, och då utbrast en skötare: ”ja, hennes rum är ju som en jävla Panduro-butik!”. Hihi, det tyckte jag var ganska roligt).

Den första bilden är gjord med oljepastellkritor, för att kunna sudda ut kanterna så använde jag vanlig matolja, då löser sig oljepastellen. De andra två är gjorda i akryl, som ni ser så hade jag en förkärlek till att måla hav och månar redan då =) Inga mästerverk, men fullt acceptabla! Eller jo, den andra målningen ville en personal köpa (!!) fast hon hade dåligt med pengar så det blev inget av med det. Jag tänkte skicka den till henne häromåret, men det fanns jättemånga personer med hennes namn i Den Större Staden, och man vill ju inte skicka till fel person =/ Synd, hon var väldigt snäll.

Om jag inte minns fel så sålde jag faktiskt en tavla till en i personalen. Fast jag minns inte vad tavlan föreställde.

Bilderna blir såklaaaart större om ni klickar på dem =P

foetus

*

cold-breeze

*

lunatic

Jag är det röda talet på fel sida om origo

Nu lever jag igen. Tror att det är Nozinanen som fortfarande verkar när jag stiger upp, så det är därför som jag känner mig död, dvs mördande trötthet. Det går över efter nån timme, som tur är. MEN: jag sover i alla fall! Bara det får en ju att må bättre på dagarna =) Så det har varit en bra dag idag (än så länge, höhö). Jag har räknat funktioner och hell yeah – jag suger verkligen på att tolka och skriva funktioner och dess (jävla) koordinatsystem. Hur lyckades jag få MVG i det här?! Nåväl, därför är det bra att jag övar mig, så blir det inte stressigt och jobbigt till hösten. Även om det är svårt så är det ändå kul =) Matte 4ever in my heart ❤

Jag vet inte vad jag ska skriva, egentligen, så ni får en bild på ett av mina senaste alster : ”Luftslott”. Jag tror att bilden blir större om ni klickar på den.

För övrigt: Neurotiker bygger luftslott, psykotiker bor i dem. Psykiatrer inkasserar hyran.

vy-fran-ett-luftslott

With my feet in the air and my head on the ground

Idag en bra dag. Jag kunde sova i natt, mycket välbehövligt efter att ha varit vaken 35 timmar i sträck =)

Jag har varit på fotoaffären och hämtat ut foton. Vill ha mina digitala bilder som riktiga foton, blir aldrig lika bra när man skriver ut dem själv. Så nu ska jag sätta in fotona i album, det är roligt =)

Min e-cigg krånglar som f*n, är riktigt besviken. Har mejlat Light Your Fire och frågat vad jag ska göra. Nåväl, de har i alla fall bra kundtjänst – svarar fort och är mycket hjälpsamma =) Igår rökte jag 10 st. giftcigg, jag orkade inte vara duktig på den sidan när jag inte hade sovit, men som sagt: allt under 13-14 giftcigg är en seger! Jag tänker hålla mitt löfte: innan årsskiftet ska jag vara giftcigarrettfri!

Ni får lite bilder på de senaste dagarnas pyssel (pssst, om du klickar på bilderna blir de större…)

art-journaling1

*

* art-journaling2

*

*

fight-club-qoute

Art journaling

Här kommer lite bilder på de senaste dagarnas pysslande, det som kallas ”Art journaling”. Fast jag gör inte dagbok av det, utan mer som kollage i bokform =) Klicka på bilderna så blir de större.

art-journaling-morkradd

*

* art-journaling-morkradd2

*

* art-journaling-morkradd3

*

* art-journaling-morkradd4

 

02:13 Welcome to the strange

Borde nog sova nu, but sleeping is boring.

Igår ägnade jag mig åt yinyoga och julkortstillverkning (man måste vara ute i tid!!)

Yinyoga – plågsam fukking tortyr. Dock väldigt bra för ryggar som jävlas. Gjorde även upp en plan för vilka ämnen jag ska läsa för att få min gymnasieexamen. Uh. Många många många kurser… Matte A+B och naturkunskap B och därefter naturvetenskapligt basår som består av biologi A+B, matte C+D, kemi A+B, fysik A+B och fan och hans moster. Efter det engelska A+B+C, psykologi B och gymnasiearbete med individuell inriktning. Allt detta finns på Komvux i staden. Får läsa matte E på Komvux i Den Andra Staden.

Och jag vet att kurserna nu heter matte 1 och engelska 5 och så vidare men jag blir bara förvirrad av de nya benämningarna.

Approximativt så kommer jag att vara klar med min gymnasieexamen år 2077.

Bild på mitt senaste pyssel. Har aldrig fattat grejen med prydnadskuddar (så DUMT med kuddar man inte kan sova på!!) men nu fattar jag: prydnadskuddar är fina prydnader som sprider glädje och solsken omkring sig.

morkradds-cupcake-cushion

Rena rama grekiskan (jag fattar inte ett jota)

mania

Åh åh åh, ingen sömn inatt och misstänker att jag är död. Känner impulsiviteten gynnas, målar osynligt på utsidan.

Min ömma moder släpade ut mig på en promenad runt kvarteret. Jag såg en bil med registreringsnumret ECT.  Lyssnade på min iPod-spellista 10 mg Apozepam. Den innehåller både sött, surt, salt och beskt.

Promenader ska tydligen vara bra för sömnen, och för dåliga ryggar. Jävla rygg. I åtta helvetiska år har du ÖMMAT. Min mor är söt. Hon är evig positimist (?) och säger att allt kommer att ordna sig tillslut. Med sömnen. Med ryggen. Med galenskapen. Med den oförståeliga euforin.

Det heter ju inte positimist. Men ni fattar vad jag menar. Jag minns inte det riktiga ordet. Motsatsen till pessimist. Optimist! Så var det ju! De fyra hjärnceller som jag har kvar jobbar febrilt. Mest av allt tänker jag på olika piller och vilka som skulle kunna få mig att sova en stund utan alltför obehagliga biverkningar när jag vaknar.

Vad som är positimistiskt är att jag i alla fall är jävligt snygg. Fantastiskt hår och klockren hy. Och jag kommer att hinna färdigt med psykologiuppgiften som ska in senast söndag. Mitt rum är välstädat. Possetemisten i mig hurrar. HURRA! =D

Denna snutt sydde jag inatt. Det är det grekiska ordet för ”psyke” (kan även betyda liv, eller själ). Om man lägger till -οσις på slutet så betyder det PSYKOS.

Jag sydde ordet en gång uppochner också. Allt är tamejtusan uppåner nu.

DSC_0151

Walking back to happiness II =)

Idag har jag mått ovanligt bra, och jag har dessutom varit ovanligt produktiv. Essän är färdigskriven, jag har lagt in jalapenjos samt sytt klart en duk som ska bli en tavla. Bild ser ni nedan. Kanske hjälper det helvetiska fluoxetinet ändå?

Har för avsikt att publicera essän här på bloggen när den gått igenom min lärares plagiatkontroll (annars hittar han den ju här). Essän handlar dels om pro-ana-konceptet, dels om (de sociala)  mediernas roll i vikthysterin samt om samhällets syn på övervikt. Håll utkik efter knappen ”Essä” längst upp på sidan! =)

Gråter aldrig samma tårar två gånger

Lyckades faktiskt få till en riktig känsla. Ha, jag grät till och med två stycken tårar (fler än så är farligt eftersom att känslor kan bli tok för starka och intensiva). Jag försökte sova och började tänka på en sak som är alldeles för hemsk för att skriva om här, men det var då jag drabbades av känslan ledsenhet och sorg.

Så då kunde jag såklart inte somna, och jag har gett upp förhoppningen om sömn. Toppen. En zombie-dag väntar alltså.

Bara för att ni är så snälla så för ni två bilder på min halvfärdiga duk.

En fet smäll i fejset

Idag är ingen bra dag. Vaknade och fick en stor fet smäll i fejset, av les depression. Det följer iallafall mönstret: först bättre, sedan sämre. Men det betyder också att det kommer bli bättre om ett tag. Fluoxetinad är vad jag är. Fluoxetin-ångesten som får skinnet att vibrera. Men.Det.Blir.Bättre upprepar jag för mig själv. Men det är så jävla svårt att vänta!!!

Tur att jag har mitt pyssel, för något annat orkar jag inte göra. Det är bra att ha händerna i arbete.

Smakprov på mina styrolitstjärnor:

Upprymd

Upprymd och speedad. Men det är ganska kul, jag mår bra. Somnade dock inte förrän vid fyra inatt, de där samtalen i huvudet satte igång. Den här gången pratade jag med psykläkaren, hehe, inte alls galet. Sydde iallafall den där ugglan jag pratade om, bild kommer nedan.

Känner inte av några elaka biverkningar av fluoxetinet. Upprymdheten då, kan man bli det av SSRI? Isåfall vill jag kalla det en högst angenäm biverkning!

Har spelat piano hela morgonen, åh, det flöt på så bra. Nu måste jag ta mig i kragen och skriva uppsats. Inte världens roligaste rubrik jag jobbar med: ”Är det rätt att massutrota myggor?” Jag tycker som med Prozac – är det för den goda sakens skull, är det okej.

Det känns fortfarande lite jobbigt att jag har slängt mina rakblad. En irrationell känsla av trygghet skänkte de mig. Samtidigt känns det som en seger och jag är stolt över mig själv…och stolt över att jag inte skadat mig själv (på något vis) på ett år och två månader. Det är anledningen till att jag inte skär mig när jag får impulser – det känns så jävla gött att kunna säga de orden: ”över ett år sedan sist”. Man måste hitta sin egen anledning till att inte skada sig, och jag har hittat min. Samt att jag inte vill såra min familj och vill kunna ta av mig koftan/tröjan om jag är ute bland folk och blir varm.

Ugglan kommer här! Namnförslag?

Spöken och döda och fullt med mögel

”Spöken och döda och fullt med mögel”, så känns det idag. Det är för övrigt en textrad ur en barnbok (ja, barnbok) jag läste som barn. En av dikterna går såhär:

Månen blodig över vattnet skiner
Avgrundsandar, stormen viner
Huvudet av och halsen bruten
Blod och tarmar, långa armar.
 

JA, inte konstigt att jag blev knäpp! ^-^

Ett självporträtt jag gjorde idag. Öh, jag ser väl inte riktigt ut så i verkligheten, men tänk bildligt. Tänk självbild.

Iktorivil

Detta broderi med strukturformeln för klonazepam pysslade jag på inatt. Iktorivil – en av de få bensodiazepiner som jag inte smakat på. Men jag har hört talas om dess förträfflighet! Dock tänker jag inte kämpa för att få utnjuta perfektionen hos klonazepam, ty jag är väl medveten om dess starka vanebildande verkan.

Tillägg till "Tvångsåtgärd XU002"

Vill förtydliga att jag tycker det var befogat att bälta mig vid dessa tillfällen. Det hade nog inte gått att lugna mig på något annat sätt, och jag kunde inte lugna ner mig själv. Det jag menar är att personalen måste vara extra noga med bemötandet vid en så drastisk åtgärd som bältesläggning, eftersom själva bältningen är en så extrem kränkning i sig själv, även om bemötandet från personalen är respektfullt. Det är också viktigt att patienten får möjlighet att tala om hur hen upplevde bältesläggningen, för att kunna lägga det bakom sig (på något vis).

Annars är det en hyfsad dag idag. Inget spännande har hänt. Jag har tvättat och broderat och gjort helt vardagliga saker. Jag har sovit bra tre nätter (eller nåt sånt) i rad, jippi! =) Vad mycket sömnen gör för måendet! Jag kan berätta att paranoian har hållit sig långt borta i bakgrunden ett par dagar nu. Den har liksom försvunnit stegvis, utan att jag riktigt märkt förändringen. Skönt!! Särskilt eftersom jag börjar min distanskurs i svenska B nästa vecka, men jag ska ändå vara i skolan ibland, öva på att vara social och sitta i en klass. Då går det ju inte att tro att alla är ute efter en (oh really!?)

Jag har också sytt en Xanor-kudde till mitt medicinprojekt. AbstinentBroderi? =)

En strukturformel (hur molekylen är uppbyggd) för alprazolam, det verksamma

ämnet i  Xanor

Ett tidsfördriv att dö för

Slänger in några bilder på vad jag har pysslat med de senaste dagarna.

Ja, håret blev ju lite galet, I know I know… Angel of the Crazy Ones.

Det här är en spindelräknare. Jag är tycker att spindlar är jäkligt obehagliga, så nu hoppas jag att varje gång en spindel är mitt rum så ska hen trycka på knappen. Då vet jag hur många spindlar som varit i mitt rum. Ja, jag är lite tokig. Jag jobbar på det.

Klorpromazin

Klorpromazin…såld under namnet Hibernal i Sverige, Thorazine i USA (bland annat). Den allra första antipsykosmedlet. (Givetvis med svåra biverkningar, men tänk dig att för allra första gången kunna medicinerna psykotiska och schizofrena människor med antipsykosmedicin). Rätt fantastiskt, faktiskt. Vad jag kan se så avregistrerades (i Sverige) det sista läkemedlet innehållandes klorpromazin år 2007.

AbstinentMåleri & loppisfynd

Fluanxol och Haldol…oj oj, gammal, tung neuroleptika. Fotot av Thorazine (Hibernal) blev så fult så jag måste ta ett nytt. Men här får ni två bilder på två olika ”rävgift”, som en gammal läkare kallade Haldol innan han skrev ut det till mig (nej, det hjälpte mig inte).

*

Jag var även på loppis för några dagar sedan och hittade riktigt gamla apoteksflaskor. Jag ❤ gamla saker. Plaströren längst till vänster är inte loppisfynd. Det är provrör som man ska odla saker i, och sedan titta på det i mikroskop. Ja – jag är en naturvetenskaplig nörd =)

Veronal

*

*

Veronal (barbital) var liksom Nembutal och Seconal ett barbiturat som användes som sömnmedel. Introducerades i Tyskland 1903. Redan då hade man svårt att sova! De flesta barbiturater är idag olagliga i Sverige.

Nembutal

Nembutal är liksom Seconal ett barbiturat, och används inte längre i Sverige. Har en rätt ruskig historia, tycker jag. Någon sekt i USA begick massjälvmord med hjälp av Nembutal, och numera används det till att avrätta fångar i USA, vilket den danska tillverkaren är negativt inställd till (förståeligt!). Å andra sidan kan svårt sjuka epileptiker som riskerar att dö i sin sjukdom hjälpas av Nembutal, så slutar Nembutal att tillverkas pga USA:s injektionsavrättningar så dör nog dessa epileptiker.

Kan inte bestämma mig för vilket som är värst: dödsstraff eller att dö i epilepsi på grund av dödsstraff.

Seconal

Jag är så hängiven och abstinent att jag till och med gjorde en låda (av två diklofenak-förpackningar, hehe).

Seconal är iallafall ett barbiturat (narkotikaklassat sömnmedel/lugnande). Jag tror inte att det säljs längre. Barbiturat är så himla lätt att dö av om man tar för mycket, så sedan benzodiazepiner uppfanns på 60-talet har många (alla?) barbiturater förbjudits i Sverige.

Never, ever trust in benzo

Pillermonstret slog till igen. Han är hungrig, vill ha benzo. Tänk att det psykiska suget kan sitta i fortfarande, efter ett och ett halvt år… Går det någonsin över, undrar jag ?!

Mitt sätt att hantera monstret på är kanske lite kontroversiellt, men det funkar utmärkt för mig: jag målar piller och pillerburkar och sånt som jag associerar med benzo. Då kan jag ju hålla på med mitt begär, utan att en enda liten Xanor passerar mina läppar.

Bjuder på en bild på en glittrande burk Stesolid. Glittrande ^^

Nattpärlor

När jag var vaken inatt gjorde jag smycken till fingrarna blödde (bokstavligen, stack mig på nålar hela tiden). Passar på att lägga ut några bilder på ”pysslet” (med reservation för eventuella blodfläckar).

Armbanden är flätade med den japanska flättekniken kumihimo.

och några rosor från trädgården åkte visst också med…