De döda är inte borta, de har bara gått ett stycke i förväg

Det är tungt just nu. Mörkt, det gör så ont. Jag har förbjudna tankar, men det är bara tankar och kommer så förbli.

Allt jag vill är att terminen ska ta slut. Så trött, psykiskt och fysiskt. Jag orkar inte göra skoluppgifter, orkar inte tänka, men jag får orka ändå. Det är bara 23 dagar kvar, sedan kan jag ligga i sängen hela dagarna. Inte i flera veckor, men ett tag.

Nu vet jag när begravningen blir, på ett ungefär. Inte helt bestämt än. Jag har inte varit på begravning sedan jag var nio. Femton år sedan. Hade hoppats på att det skulle bli fler år emellan. Min fjärde begravning blir det.

Jag vet visst inte så mycket om begravningar. Vem det är som ser till att begravningen blir som de anhöriga vill ha den? Planerar de anhöriga upplägget med begravningsbyrån, som meddelar prästen, eller pratar anhöriga direkt med prästen?

Ligger alla döda människor på bårhuset på sjukhuset ”från början”, och när flyttas de isåfall över till begravningsbyråns kylrum? Har alla begravningsbyråer kylrum?

Jag får nog se om de där tv-programmen om döden och döendet som sändes på SVT förra året finns kvar på programbiblioteket. De var väldigt bra.

Döden… Memento vivere – kom ihåg att leva.

Din förberedelse har börjat, mera hinner ingen.

6 tankar om “De döda är inte borta, de har bara gått ett stycke i förväg

  1. Usch, jag tycker så vansinnigt synd om dig just nu!
    Min vän som jag berättade om, han dog -95 men hans kropp har inte hittats än, vi vet var han ligger men kroppen går inte att nå, så jag har inte fått ta farväl på riktigt. Men, jag och hans mamma brukar prata om det och vi har kommit överens om att han bara är på semester, att han kommer när han vill

    Gilla

    • Oj, nej, så hemskt med att hans kropp inte kan hämtas. Svårt att ta farväl. En sak som är ”skönt” med en grav, är ju att man kan gå dit och veta att ens älskade ligger där… Riktigt sorgligt, men att han är på semester låter fint ❤

      Gilla

  2. Enda gången jag var på en begravning var när jag var 4 år gammal och jag kommer väldigt lite ihåg av det som hände förutom att jag sprang omkring och lekte eftersom jag inte riktigt förstod vad som hände och döden var ju ”ingenting som jag någonsin skulle ha att göra med”.

    Fördjupa dig inte i det här nu med dokumentärer och sånt, det kommer bara å förstärka din sorg. Ge din vän en sista avsked och när du gör det så minns henne så som hon var för dig.

    Ja det är begravningsbyrå som ordnar det här med familjen, eftersom din vän var så ung så kommer hennes kista förmodligen att vara vit och begravningen kommer att gå väldigt fort till såvida hennes familj inte vill ha en kyrkomässa för henne. Hennes kropp kommer att hämtas kort före begravningen av en begravningsfirma för alla förberedelser, ni kommer inte å se hennes grav fyllas med jord eftersom det görs först efter det att alla begravningsgäster har gått -man vill nog inte att folk ska minnas grävmaskiner i deras sista farväl till den bortgångne.

    Hoppas att du kommer å ha någon där efter begravningen som kan stötta dig men begravningar brukar vara väldigt fina med en lugn stämning för att dom anhöriga och vänner ska minnas det på ett ”bra sätt” i den meningen att det ska ge er en möjlighet att uppleva det som att hon bara vilar här och väntar på att ni kan återförenas på den andra sidan där hon inte längre känner någon smärta eller sorg så att ni efter att ha sett henne för sista gången på (ett tag) kan fortsätta med era liv för att om många många år (hoppas det!) återförenas på andra sidan =) Jag vet inte om du är religiös men det ligger någonting i när man säger att hen kommer å fortsätta att leva inuti en själv -för att alla minne och det som hon var finns ju fortfarande inuti dig och blir inte mindre verkligt bara för att hon vilar nu!

    Gilla

    • Jag lovar, det finns ingenting som kan göra min sorg värre, särskilt inte tv-program om döden. Möjligen skulle jag gråta av det, men gråta gör jag ändå.

      Okej, tack för att du förklarade om begravningar.
      Ja, min vän finns kvar, det är hennes kropp som är borta, men inte själva minnet, kanske finns själen också kvar här på jorden. Kanske möts min vän och jag när jag dör. Ingen vet, men jag hoppas det.

      Gilla

      • Nej jag antar att ingenting kan förvärra en sådan sorg =( Ja ni kanske mötts men inte nu utan om många många år!

        Hoppas att du kan stå emot dom förbjudna tankarna! Vet att du är stark!

        Gilla

Försök ta fram det bästa i dig själv, även om det inte är bra.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s