I vanliga fall ser inte att-göra-listan ut såhär.
Men just nu är dessa saker viktigare än de andra.
Att få läka
inuti.
Det finns en annan sida, det finns nånting jag aldrig ser. Men jag vill inte veta vad, för därifrån syns längtan mer. Men om jag tar mig från en sviken dröm och hit igen, så kanske jag kan känna meningen med tystnaden.
Och fortfarande är sorgen efter dig så stark att jultiden dränks i nedstämdhet och emotionell apati. Årsdagar, högtider – jag fungerar inte. Men det är så det är, tillslut klingar smärtan av. Tillslut finns julglädjen där igen. Tillslut kommer jag slippa vara i ett konstant dissociativt tillstånd hela april och maj.
Jag längtar efter mig själv och efter livet.
Känner du lyckan genom sorgen? Jag har inget mer än mina tankar.