Livrädd utan stil

lsd3

Det suger lite att vara jag just nu. Det här självmordet har liksom vänt upp och ner på själva livet som liv, och hela min världsbild. Jag domineras av: ifrågasätt allt, betvivla allt!

Drömmer mardrömmar också, de jag hade inatt tog priset! Först drömde jag om min vän som begick självmord, hela drömmen gick ut på att hon var starkt självmordsbenägen och jag försökte hindra henne från att ta livet av sig, genom hela drömmen fick jag jaga henne i olika hus, och över hela länet. En gång fick jag lyfta henne ur en snara. Men jag lyckades alltid rädda henne. Fruktansvärd dröm, stressande, men väldigt talande, ju. Kanske till och med en rätt naturlig dröm?

Den andra drömmen var nästan ännu mer hemsk. Jag och nån kompis (ingen jag vet vem det var) befann oss i ett litet rum i en lägenhet med två män som var som tagna ur ett avsnitt av Hannibal. De hade lagt min kompis i en säng, gett henne Citodon(!) och gav henne syrgas på mask(!) Sedan satte de en helvetesmaskin med en massa roterande knivblad på hennes mage. Hon gallskrek, så klart, men vi ska inte tala om det slafsande ljudet… Jag höll för öronen men det hördes igenom så jag flydde därifrån. När jag befann mig i trapphuset så vaknade jag. Sjuka jävla dröm! Var helt skakig när jag vaknade.

Just nu känner jag mig vilsen och rastlös och har en gnagande ångest. Saknad och tomhet. Frågor. Ska vandra ner till stan när mitt nytvättade hår har torkat. Köpa lite te och posta brev.

alice

Ps. Tuck, jag håller på att skriva ett inlägg om dina frågor du ställde, har skrivit hälften nu 🙂 Det var ju rätt omfattande frågor, hehe.

Försök ta fram det bästa i dig själv, även om det inte är bra.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s