Hah, jag har hittat en Oxascand! Jävlar va provocerad jag blir. Den ligger i en bokhylla och stirrar på mig. Eey, hur kan jag vara så besatt av benzo när det typ förstörde mitt liv?
Sidospår: jag gillar inte att det på varje sida i min journal, från psykjournal till urologmottagningsjournal står ”varning, ge inte bensodiazepiner. Har genomgått nertrappning” för det känns som att jag framstår som en missbrukare, men jag tog ju bara de doser jag var ordinerad. Dessutom skulle jag aldrig be om benzo, det kan jag lova. Ska se om inte den noteringen kan tas bort.
Tillbaka: den är bara på 5 mg så kommer nog inte känna ett dugg, förutom ett djupt självförakt över att jag sjönk så lågt att jag tog någon annans medicin.
Jo jo. Men provocerad blir jag. Det betyder ju inte att jag ska ta den.
Ska möjligen be någon att ta bort den… men då verkar det ju som att jag är överdrivet intresserad av den XD
Oj, den känslan känner jag igen alldeles för väl! Hur fan kan bli så ”glad” & sakna nånting som har förstört så mycket för en? När jag slutade med benso så sa jag ”aldrig mer en bensotablett”, men jävlar vad nära jag har varit när jag har fått tag i dem. Kommer man nånsin att sluta sakna dem?
GillaGilla
Vi upplevde väl också positiva saker med benzo, så även om det förstörde så mycket för oss så finns även ”bra” minnen, och du vet, hjärnan vill ha det som är bra och gott, även om saken också är dålig och ger negativa konsekvenser… Belöningssystemet är människans stora svaghet! (samtidigt som vi utan det skulle ha dött ut för typ 9000 år sedan…)
GillaGilla
5mg är inte värt det. Ät godis istället, bättre för själen :)))
GillaGilla
Håller med om det, jag dissade den där 5mg-tabletten. Hade det varit 25 mg hade det varit en helt annan femma, hähä. Nä, skojar bara. Godis är bra, Oxascand är dåligt. Mer godis åt folket!
GillaGilla