Allt bör betvivlas

Idag har jag varit hos psykologen. Han är väldigt bra, och väldigt snäll. Jag har analyserat mig själv lite, om varför jag känner ett sådant starkt motstånd och nästintill ångest över att gå till öppenvården, och har kommit fram till att det är dörrarna som är problemet. Dörrarna till personalens rum är som vanliga dörrar, men de andra är likadana som på psykkliniken. Såna där dörrar i metall, med en halvt frostad glasruta över halva, med metallnät i. Ljudet när dörrarna slås igen är det som triggar min ångest. Det ljudet hörde jag ju tiotals gånger varenda dag under alla år som jag var inlagd. Så jag påminns om psykavdelningar, maktlösheten där, och även om dörrarna på öppenvårdspsyk inte låses, så känns det känns som att jag inte kommer att komma ut. Inlåst igen. Vid varje besök på öppenvården så öppnar jag såna dörrar fyra gånger, och när jag sitter i väntrummet så går personal ut och in genom dörrarna, så att de slås igen med det avskyvärda inlåsningsljudet.

Psykologen sa att när han för första gången besökte psykkliniken (slutenvården) så slogs han av hur många dörrar det var intill avdelningarna (inte att det var fel med så många dörrar, utan han la märke till själva känslan de gav). En dörr, två dörrar, tre dörrar…alla öppnas med kod och/eller magnetkort. Han fick känslan av ett fängelse, och sa att personalen där nog inte tänkte på det. Aah, en psykolog som har förmågan att se ur ett patientperspektiv. Sådan personal är det inte gott om! Bästa psykologen jag har haft ❤

Vi pratade om en hel massa annat också (inte så mycket KBT, dock, hehe) och han kan, om man ska prata DBT-språk, validera mina känslor utan att det känns tillgjort. Det har jag upplevt mycket på psyk, personalen försöker bekräfta ens känslor och upplevelser men det känns som att de ger inlärda svar, något slags standard, som att de egentligen sitter och tänker på annat.

Så nu är jag inte rädd för att gå dit mer, förutom med dörrarna då 🙂 Nu vet jag att han inte är en sån som ser ner på patienter eller inte kan/vill förstå, jag var hemskt rädd för det första gången. Typ ännu en som trycker ner en, det skulle jag inte orka med.

Efter terapin gick jag på stan och köpte kläder till begravningen. Kom fram till att jag inte ville ha den randiga klänningen, den är prydlig, men är typ en fodralklänning, hehe. Vill inte ha tajta kläder på en begravning, vill kunna gömma mig i en stor tröja, så jag köpte en mörkblå prickig blus, den var bylsig men prydlig. Det kändes också på något sätt lite hedrande mot min vän att köpa särskilda kläder till hennes avsked.

Egentligen är det ju inte min vän som begravs. Det är hennes kropp som begravs. Trots att jag är så vetenskapligt inriktad, intellektualiserande och betraktar vår personlighet och alla känslor som kemi och elektricitet så tror jag ändå på själen. Den sitter inte i kroppen, är inte gjord av kemi, men den finns ändå inom oss. Själen är odödlig och hamnar någon annanstans när våra kroppar dör.

Men det känns ju lika hemskt ändå, att begrava min väns kropp, även om det ”bara” är kroppen. Vilket inte är så ”bara”…

En tanke på “Allt bör betvivlas

  1. Sv: ja, de har stooora problem verkligen. Jag menar, jag är ju inte ens sjuk just nu. Jag kan faktiskt jobba. Ingen klagade på mig på praktiken liksom. Men de tyckte det kändes obehagligt att jobba med mig. Och jag har ju varit på alla allmänpsykiatriska avdelningar,. PIVA & beroendecentrum. Och rättspsyk behövde inte någon vikarie. Så det lär inte bli nåt för mig.

    Det enda bra är att jag ska på intervju i Lund, till ett boende för äldre med psykisk ohälsa, och de var lite besvikna att jag redan hade jobb på sommaren, för de ville helst ha folk som kunde börja direkt. Och det är ett fast jobb, de söker sju pers. Så om jag får det istället så blir jag glad iaf 🙂 Kommunen brukar ge bättre betalt också.

    Men som princip så är jag besviken över personalens kassa attityd. Enligt lagen kan jag nog driva det vidare, men tänk vilken dålig stämning det skulle bli på arbetsplatsen då. Nä, jag hoppar nog det.

    Gilla

Försök ta fram det bästa i dig själv, även om det inte är bra.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s